Inget svar är också ett svar.

Jag funderar och reflekterar mycket över vikten av att kommunicera och hur vi kommunicerar. Det är många delar som omfattar kommunikation. Men det senaste har jag funderat mycket på en specifik del, och det är när kommunikation helt uteblir. Det blir tyst, du får inget svar...

Vad är det som händer?

Det kan vara olika typer av situationer. Allt från att någon undviker att ge dig ett svar på din fråga, någon du börjat dejta slutar svara eller att någon ger dig ett svar men ett svar som är undvikande och bara skapar mer förvirring.

De flesta av oss har ett behov av att förstå vad som händer eller vad orsaken är till att någon beter sig, agerar eller handlar som de gör. Känslan av att ha "rätt att veta" kanske uppstår. Vi vill ha en förklaring. Vi vill förstå.

Du blir triggad.

Vad som triggar de flesta människor i en sådan här situation är känslan av att vi har förlorat kontrollen över situationen. 

Vi vill ha kontroll, vår hjärna vill förstå och undvika det "kaos" som uppstår av att inte veta. Vi vill kunna förklara för oss själva vad det var som hände, ge oss själva "logiska" förklaringar till situationen och göra upp en historia i vårt huvud som vi kan acceptera känslomässigt. 

Vi vill undvika ovissheten för ovissheten kan göra det svårt att släppa taget om det vi inte får svar på. Självtvivel och osäkerhet uppstår. Har det med mig att göra? 

Vi kan också vara rädda för det svar vi ska få och undviker därför att se sanningen i vitögat. Att se situationen för vad den faktiskt är.

Du behöver ingen förklaring, vad hjälper den? Din situation kommer inte att förändras. 

Sanningen är den, att oavsett vilken situation du befinner dig i så är inget svar också ett svar. Tystnad är ett svar. Att undvika frågan är också ett svar. Du behöver ingen förklaring, vad hjälper den? Din situation kommer inte att förändras. Du har redan fått ditt svar.

Vi vill så gärna ha svar.

Jag har själv vid så många tillfällen suttit där med tystnaden och så gärna velat ha ett svar. Velat fråga, vad var det som hände? Varför hör du inte av dig? Varför kan du inte ge mig en förklaring? Har jag gjort något fel?

Men efter mycket träning har jag lärt mig och förstått att svaret i sig inte spelar någon roll, ingen som helst roll. För situationen blir inte annorlunda, situationen förändras inte. Det är bara mitt ego som får lite lugn i någon påhittad förklaring och jag slipper att hantera ovissheten av att inte veta och återfå känslan av "kontroll". 

Hitta din styrka!

Men i ovissheten finns en styrka. Det finns en styrka i att inte behöva ett svar utan att faktiskt acceptera "ickesvaret" som ett svar. Mer än så behöver jag inte veta även om det är frustrerande att inte få ett svar. 

När du blir tryggare i dig själv och ditt självledarskap, när du är trygg i din gränssättning och du har en stark självkänsla klarar du av att inte veta. Du tvivlar inte på dig själv eller ditt egenvärde. Du tvivlar inte på ditt agerande. Du accepterar situationen för vad den är. 

Acceptera ovissheten och se den som en styrka. En styrka som bekräftar dig, dina gränser och din tilltro till dig själv.