Livets små vänliga gester.

Hallå vänta, du där!!! Hallå du tappade dina kort!!! Folk omkring mig började titta på mig när jag skrek. Killen jag ropade på hann igenom spärren, runt hörnet och hörde inte att jag ropade på honom. Jag plockade upp hans kort och fipplade med min egen mobil för att snabbt få fram min biljett, samtidigt som jag ropade till en kvinna att hon skulle stoppa killen i orange jacka...

Jag vet att det är frågan om sekunder...

innan han kanske hoppade på sitt tåg. In genom spärren kom jag och tog snabba steg runt hörnet och ner i trappan. Han hade precis vänt sig om och såg lite förbryllad ut när jag hann ikapp honom. Till bådas glädje kunde jag ge honom både hans legitimation och betalkort som han hade tappat. Han tackade så mycket och sedan försvann han.

En dålig eftermiddag.

Några dagar senare hade jag en ganska dålig eftermiddag. Kände mig ledsen och nedstämd, jag hade samlat alla mina krafter för att ta mig till ett pass på gymmet. Väl där insåg jag att jag hade glömt hårsnodd… Ja, man kan tro att det är en världslig sak men med mitt hår är det mins sagt en utmaning utan. Jag frågade vänligt i receptionen om det fanns en snodd jag kunde låna men de lånar inte ut snoddar utan jag behövde köpa en i så fall. I mitt sinnestillstånd gjorde det mig ännu mer ledsen och jag struntade i att köpa en snodd. Det var en principsak för mig där och då. Och ja, jag vet min reaktion på det hela inte var helt rimlig, men jag behövde bara lite vänlighet i den stunden.

"Här, den är inte så bra men den kanske hjälper lite, sa hon och log."

Med tårar i ögonen (ja, du läste rätt) gick jag in i salen och satte mig på en av cyklarna för att skingra tankarna innan passet drog igång. Efter bara någon minut kommer en tjej fram till mig med en hårsnodd… "Här, den är inte så bra men den kanske hjälper lite, sa hon och log." Jag blev så himla glad. Jag tackade henne och sa att det verkligen gjorde skillnad. Jag blev så glad att jag fick tårar i ögonen, men av glädje. En sån lite gest som kan betyda så mycket. Efter passet tackade jag henne igen. Hon hade nog lite svårt att förstå min tacksamhet men det gjorde inget.

I det lilla finns kraften.

Den här typen av små gester, att hjälpa varandra, vara vänliga mot varandra i det lilla, gör verkligen skillnad. Det gör skillnad för dig och den som mottar den vänliga gesten. Jag tror att vi allt för ofta förminskar och förringar den här typen av vänlighet för att de i det stora verka så små. Men i det lilla finns kraften.

Underskatta aldrig vänlighet.

Du har ingen aning om hur en liten vänlig gest kan påverka någon annans dag. Vilken skillnad det faktiskt kan göra. Underskatta aldrig vänlighet och vänliga gester. Något som för oss själva kanske verkar betydelselöst kan för någon annan betyda jättemycket och skänka en glädje som varar långt efter den stunden. Och om någon visar dig vänlighet i det lilla, se då till att du uppmärksammar det, tar det till dig. Om du fyller ditt liv av många små vänliga gester så skapar det mer glädje och tillfredsställelse i ditt liv, det lovar jag dig, även om du inte ser resultatet av varje liten vänlig gest.

Så, jag hoppas, med denna lilla påminnelse att du väljer att göra dessa små gester av vänlighet till en del av dig vardag. Se dem, uppmärksamma dem och du kommer märka att det fyller ditt hjärta med mer glädje än du kan ana. 

Livet är fyllt av möjligheter till små vänliga gester.